söndag 30 september 2012

Läslarm och får hjälp av kungens lilla piga?

Återigen larmrapport om att grabbar i tonåren inte läser och återigen får jag höra vilket ansvar vi har som föräldrar att få våra barn intresserade av böcker.




Försöker locka med signerade böcker från bokmässan. En bok utvald att passa just den här och den här och den här sonen. Men tack och nej tack blir det många gånger och dem signerade böckerna ligger olästa.



Ger dem manuset till boken som deras mamma skrivit och får till svar: "om den blir utgiven så ska jag läsa den".
   
Föreslår att de ska läsa mammas blogg, men får höra att barn läser inte sina morsors bloggar. Det är morsorna som läser sina barns. Kapitulerar och ger upp, ser att jag inte lyckas hitta in till läsintresset. Men så helt plötsligt: "Morsan nu ska jag visa en blogg som du kan läsa!" Och jag förbereder mig att återigen få se Erik Nivas fotbollsblogg. Men icke, det är Kungen och Majkis (www.kungenomajkis.blogspot.com).

Vet inte vem som blir mest förvånad. Sonen som får veta att bloggen finns på mammans blogglista eller mamman som får veta att sonen börjar intresserar sig för bloggar som inte handlar om fotboll.  Förstår att det inte är en mamma som kan påverka längre, utan det är kungen (eller möjligtvis kungens lilla piga) och helt plötsligt ligger det en bok på nattduksbordet, trots larmrapport.



 Bilden är från boken: Imse Vimse Spindel


torsdag 27 september 2012

I dag förebygger händerna egen utbrändhet


När hjärnan tagit ledigt passar händerna på.Vill inte ligga sysslolösa bara för att hjärnan inte vill tänka.
Virkar stolpar, för det kan de göra utan hjärnans hjälp. Allt för att förebygga egen utbrändhet eller har kanske hjärnan tagit patent på just det ordet?
Händerna vill i alla fall inte bränna sig om det nu är så att hjärnan fortsätter att vara ledig. 


söndag 23 september 2012

Minnet - Kommer aldrig ihåg


Verkligheten kommer alltid i fatt, ibland redan till middagen. 
Det är då man får veta att man aldrig kommer ihåg (när det blir fel mellan korvskivorna med ost, ketchup, senap eller bara ketchup och absolut inte senap eller bara senap och ost).
Sedan kommer kommentaren: Du kommer ju aldrig ihåg när man letar efter sladden till datorn och frågar vilken som hör till vilken.
Men vad krävs för att jag ska komma ihåg? Kanske minnes-träning? 


Så jag spelar memory och förlorar igen och igen och igen, för jag kommer ju aldrig ihåg. Men eftersom jag vet att det alltid finns hjälpmedel till alla handikapp så riktar jag in mig på just det. Virkar in sladdarna i olika färger så att jag både hittar dem och kommer ihåg var dem hör.


Låter Ville fixa korven eftersom han kommer ihåg vad alla vill ha för kombinationer av ketchup, senap och ost. Sedan spelar jag Memory utan hjälpmedel. Helt plötsligt är det riktigt bra att jag har dåligt minne och aldrig kommer ihåg. Ser att det nu kan göra andra glada, för här kan dem vinna över bara lilla ja. 




fredag 21 september 2012

Måste visst alltid testa gränserna


Testade aldrig några gränser som tonåring men det tar jag igen nu, på min egen tonåring.
Hur långt kan jag gå innan han blir galen?
Köper ett litet träd till flickvännen som fyller år idag.
(innanför gränsen) 
Men helt plötsligt har jag skrivit ett litet "roligt" kort och med det gått över gränsen, eller?


Väntar och ser om han blir galen och slår näven i bordet för att visa var gränsen går.
Eller så är han en sådan där "låt-gå-tonåring" som inte orkar jaga mig med blåslampa och tala om att jag återigen överstigit gränsen för humor och kommit över till kategorin pinsam.

söndag 16 september 2012

Nu ska jag leka fotograf



Leker att jag är en fotograf. Min uppdragsgivare är Dropps Fabel och dem vill ha bilder som ska få folk att bli sugna på att sticka och köpa deras garn. Underbart lekväder ute i dag. Hittar en tjej som gärna jobbar som fotomodell  mot garget: kopia av bilderna, middag i samband med plåtningen och kläderna hon fotas i (fast dem äger hon redan). Transport får hon fixa själv.


Fångar färgerna och ljuset som bara finns i skördemånaden. Signerar bilderna: Mamma Mia och säljer dem mot en bra slant till den stora garnjätten som ökar försäljningen av just Fabel.





Och modellen? Hon fortsätter att vara okänd och obetald. Det måste väl vara en förmån att någon vill ha just henne och hennes egen-designade tröja på reklampelarna? Kreativ och tacksam eller vad kan hon heta? Och hon fick ju i alla fall lite snygga bilder till sin portfolie som hon kan visa när hon söker nästa jobb.
Nää nu är det färdiglekt. Undrar vad jag ska leka nästa gång. Det blir i alla fall inte mamma, pappa, barn ;)



Ps. Använder mig av Dropps garn i texten eftersom det är ett av mina favoritgarner. De får bli synonymnamnet till "firmor" som inte betalar sina modeller en juste lön. Ds

onsdag 12 september 2012

Jag är inte bara jag

När du åkte i väg var det som du var kvar. Det är ju som att höra dej när T pratar säger dottern. Och jag undrar hur det kan vara så? Tänker att vi inte är födda av samma mamma, har inte haft samma uppväxt, inte samma liv och bor heller inte i samma landskap men....
vi är sjuksköterskor båda två. Kanske är det det som har präglat oss båda tänker jag när jag är hemma hos min moster och hittar fler likhetstecken.



fredag 7 september 2012

En järnlady behöver en järngryta



Flyttar hemifrån och ska klara sig utan mamma och pappa. Då måste man vara stark (tänker mamman) och ger dottern en järngryta i kombinerad utflyttnings- och inflyttningspresent. Här måste en järnlady byggas för att klara av livets påfrestningar. Allt man behöver göra är att laga maten i en järngryta, eftersom då maten tillsätts av järn. Järn höjer blodvärdet och ett bra blodvärde ger bättre ork och kraft. 
Så lyder förmaningen: Laga maten i järngrytan men sedan bjuder du också mamma när hon kommer och hälsar på. Även hon kan behöva lite styrka.















måndag 3 september 2012

Äntligen lite kris

BOK CULLBERG KRIS OCH UTVECKLING


Äntligen ska jag få utvecklas lite tänker jag, för det vet man ju att efter kris kommer utveckling och kris blir det när barnet flyttar hemifrån. Det har jag både läst och hört.


Så jag sätter mig ned och gör en lista över allt jag vill utvecklas i.


Hm.. Kanske är det något som jag har missat ..... 
Visst ja´, glömde att först faller man och aldrig vet man vad man hittar i det djupet. Förmodligen inte det som står på min lista.

Tar därför fram boken:


Klättrarens själ (av Per Calleberg och Fredrik Schlyter) 




och skriver en  ny lista, nu med rubriken klätterutrustning. 
Bäst att vara förberedd.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...