måndag 26 september 2016

Allt behöver inte vara guld för att glimma

Ø

Det här är en helt vanlig byrå.
Sticker bara ut på ett sätt
och det är när man drar ut lådan.

Alltid varit den vanliga
som smält in i omgivningen,
tills nu.
Måste stylas om
efter att ha kommit till ett nytt hem.
Kunde inte stanna kvar 
eftersom helt plötsligt befann den sig i ett dödsbo.
Farligaste platsen man kan befinna sig på 
Dvs om man är en furubyrå.
Så det var bara för den att acceptera, 
att flytta och få en ny identitet,
om den ville överleva




Med silverfärg och beslag 
passar man inte in,
Men man sticker ut.



Precis vad jag vill ha,
en byrå med attityd.





Men när alla i familjen säger att den är ful
Känns det inte kul.
Får höra att det finns skadorisk om man ramlar och slår huvudet i ett hörn 
Har nämligen vassa beslag




Men det är inga vassa beslag
försvarar jag.
Det är knogjärn så var tyst
(om du inte vill få ett slag).


"Men morsan,
tagga ned.
Du vet väl att sticker man ut
så får man tåla höra ett och annat."

Ja det är väl så,
så man får väl vänja sig, 
för jag vill faktiskt sticka ut.

fredag 23 september 2016

Farligt att spå sig?


I bland kommer jag på något ovanligt dumt.
Som att spå mig själv i kaffetåren (hittade ingen kaffesump).
Dröjer inte länge innan jag får svar.

Vinden blåser upp dörren som slår ned kaffekoppen
och den går förstås i kras.
....


Min tid som mamma är slut.
Inget som går att laga, vilket jag också talar om för mina barn.

Trodde jag.
Accepteras tydligen inte.
Koppen lagas av sonen med E
och titta!


Jag är mamma igen
men med sprickor i fasaden.
Precis som mammor är,
både operfekta och sårbara.

lördag 17 september 2016

Ingen integration här inte!

Integration krävs för att motverka vi och dem.
Så viktigt att vi har en speciell politik för detta,
integrationspolitik.


Men vad upptäcker jag när jag kommer till affären
för att köpa kryddan Vegeta?
Tyvärr rena rama diskrimineringen,
vilket gör att jag inte hittar kryddan
i de första tre affärerna.

-Ta vanlig svensk grillkrydda. Det går också bra, säger kamraterna på jobbet.

Gör jag inte!
Jag ska ju laga ris på typ syriansk-serbisk-bosnisk-orientaliskt vis.

Och varför hittar jag inte kryddan?
Därför att jag inte hade en aning att integrationen inte gäller kryddorna i affären.
Vad är det för skillnad på kryddor och kryddor?
Vad jag vet finns det väl inga kryddor som är uppvuxna i Sverige?
Invandrade eller importerade hela bunten.
Men här utövar man diskriminering.
Därför står kryddan Vegeta på sin egna avdelning,
avdelningen för icke svenskar.

Men till slut  hittar jag den!


Men sedan måste jag få hjälp.
Inte lätt att lära sig göra ris på ett nytt sätt.

-Du gör så här!


BOSNISK VEGETA-RIS

Hög temperatur på plattan
Smält ca 50 gram margarin och ca 2 msk rapsolja tillsammans.

Skölj jasminriset, 3 koppar

Häll i 

Blanda i vegetakryddan, 2 skedar

Häl i varmt kranvatten, 4 1/2 koppar
(1,5 kopp vatten till 1 kopp ris)

Rör om

Lägg på locket

När det kokar stäng av plattan
(lyft aldrig på locket)
Ca 20 min

Rör om/Lufta


Sedan njuter vi av maten
på avdelningens röda tallrikar.
Gör avgränsningen tydlig mellan bord och tallrik,
vilket krävs om man har en demenssjukdom.

Tack Hayat!



onsdag 14 september 2016

Större än man nånsin tror

Har länge trott att HM inte är något för mig och min kropp.


Jag är för stor 
eller
så är deras kläder för små.

Passar aldrig,
tills jag kom på att jag skulle fota mig utanför provhytten
(stora kroppar blir ännu större i små rum)
och att jag skulle hoppa
(tjocka kroppar blir smala kroppar i rörelse).


Sedan kunde jag titta på min bild 
och se om kläderna satt snyggt på mig.
En bild ljuger ju aldrig har jag hört.


Ser en helt fantastisk kropp.
Kan ju hoppa så högt att jag slår huvudet i taget.
Klart att jag köper dem här kläderna
som kan få mig att hoppa.

Fotnot: Fotograf Vilawan Hertzman

lördag 10 september 2016

Att bli tagen i örat


Jag skulle verkligen vilja ta dem i örat,
alla mina ....


söner.


Som inte förstår hur mycket som ligger bakom
koppar i rad
och ett gömt eluttag.


Men jag får väl vara tacksam att tråget fick stå kvar,
så länge jag fotade bänken.
Sedan drogs den bort till hörnet.
Förstår väl vem som helst utom jag då,
att livet ska vara praktiskt.
Rak fram utan hinder
när telefoner och padda ska laddas.


Och medan laddare tar plats och förstör min köksbänks vy
(tänker inte fotografera eländet)
så tar jag ändå tag i ett öra.



ett av dem alla för att
ta mig en kaffe
och tänka på den tid som varit.


Alla mina stunder där jag tagit dem
en och en i örat
och njutit av en stilla stund.

onsdag 7 september 2016

Det osynliga och oskrivna på sociala medier


Det handlar om regler, 
vilka naturligtvis ska följas
för annars....

Ja då kanske man inte får några följare, 
vilket naturligtvis är trevligt att ha på instagram.

Man ska max lägga upp en bild per dag
får jag till mig av en av mina följare
(som förmodligen vill se vad morsan hittar på i dag).
En regel som jag inte har sett,
men den finns säkert,
 även om den inte ens finns nedskriven.

Tur att det finns bloggar.
Där finns inga max-bilder-regler,
vad jag vet.

Om i fall att, så bryr jag mig inte.

 
 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...