Stövlar bort vid gärdeskanten
för att jag helt plötsligt undrar vad det är för utsikt
man kan få vid det där huset.
Men det är inte utsikten utan insikten som slår mig
när jag kommer in i huset.
Tänker att det här måste vara bilden som visar
den existentiella ensamheten.
Den existentiella ensamheten som i dag kom som nyhetsbrev,
skickad av Peter Strang.
Gissar att han vill göra mig påminda om min och mina patienters levnadsvillkor.
Att vara ensam.
Välkommen in och fortsätt läs
http://exsisto.webblogg.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar