Nya systrar på boendet en dag.
Framförde till doktorn:
Här accepterar vi inte smärta av något slag.
Får hon Morfin och det är bra,
så måste vi väl ändå Dolcontin kunna ta?
Ger av ordinationen.
Ser oro, svaghet och hallucinationen
Därefter risk för fall pga tröghet i koncentration och koordinationen.
Faller huvudstupa och blodar ned
Säger: Jag ska nog inte vara med mer.
Avtvättad, omplåstrad och tröstad av många
På frågan: Vad kan vi få göra
för att få dig att vilja va´ kvar?
Blir svaret: Nässelsoppa till middag,
för då vet jag att benen blir starka
och jag får må bra.
Så kommer det levererat från Berga i Vånga
där de är vana att få hjälpa många,
nässelsoppa gjord med dillköttspad
och till det blev det smärtlindringsplåster Norspan.
Har en blogg där jag skriver om mina diagnoser, psykisk ohälsa och vill lyfta fram min blogg eftersom målet med den är att skapa en gemenskap, öka kunskapen och minska min tabun, Diganoser m.m
SvaraRaderaJag och vill skriva lite om mina tankar i den stora världen och leva ett annorlunda liv och vara annorlunda!
Hoppas på många läsare som vill följs och följa mig i både vått och torrt! Hoppas att ni dela och sprida min blogg vidare m.m I både glädje och sorg, jag är en lipsill för det minsta lilla egentligen så får vi ser hur det går att blogga här. Har haft ett hård liv! Men får jag bara er som läsare att älska mitt bloggande, så kommer detta gå jättebra! Vill ni mig något så är min E-mailadress här:
/mia2@home.se
/miamiamia@bloggplatsen.se
Du får gärna kopiera den texten och ha på din blogg.
: ©"blogg".
Otillåten användning och eller kopiering av detta material utan uttryckligt och skriftligt tillstånd från den här bloggens författare är strängt förbjudet.
Utdrag och länkar kan användas, förutsatt att fullständig och tydlig kredit ges till "Blogg" med lämplig och specifik riktning till det ursprungliga innehållet.
Min blogg är lättläst eftersom jag själv har uppmärksamhetsproblematik så är det viktigt att text och uppbyggnad den och av bloggen är enkel. Därför har jag valt att vara enkel i mitt språk, inte göra allt för långa inlägg och hålla mig till ämnet.
Själv står jag under medicinering.
Jag har en önskan om att nå ut till så många som möjligt, om en person upplever ensamheten som mindre påtaglig genom igenkänning från nått jag skriver så har jag lyckats. Men desto fler desto bättre.
Att dela erfarenheter med varandra är en viktig del i utveckling.
Detta är en vardagshistoria. Om att leva med psykisk ohälsa men också
om att försöka hitta ett liv värdigt att leva. Men detta är inte det liv jag vill leva. Jag vill ha ett liv med jobb, aktivitet, intellektuell stimulans och gemenskap. Jag vet bara inte hur jag ska hitta ditt. Tacksam för hjälp.
Vill du mig något så finns jag på denna. E-mail: mia2@home.se
En väldigt ensam människa som ironiskt nog uppskattar att vara social över allt annat. Jag är varken en ensamvarg eller eremit men däremot lever jag mycket riktigt som en. Mycker förtryckt av depression, något jag håller på och kämpar emot och vinner över trots att jag inte kommer längre i jakten. Allt som händer får en att kännas sig värdelös, liten, obetydligt och omöjlig, så om någon kan bevisa motsatsen skulle det vara fantastiskt. Men det kommer väl aldrig att hända?