Fullständigt normalt?

 Hör på radion att man nu börjar tänka om inom psykiatrin.

Det som man tidigare har klassat som psykiatriska symtom 

vill man nu se som fullständigt normalt 

eftersom det är mer en regel än ett undantag 

att de kommer någon gång i en människas liv. 

Låter som en frisk tanke. 

Behöver kanske inte oroa mig så mycket 

att jag i min desperation över att inte kunna måla vill skära av mig örat...

Precis som den käre Vincent von Gogh.

Behövdes visst bara  känna mig fullständigt galen

för att få tavlan som jag ville ha den.