I syndens näste

Syndat i syndens näste med mina likasinnade synderskor.

Kunde ha varit värre.

Vi kunde ha gjort det fulla,

för att sticka full är en av de största slöjdsynderna.

Visst skulle det vara roligt att prova på?

Men vad skulle det vara för skillnad får jag till svar.

   

   

    

Syns ganska tidigt att det är ett gäng missbrukare
för redan vid första nystanet börjar händerna att skaka 

och det är svårt att få någon skärpa på synen.

Och som om det inte skulle räcka börjar tungan att slira.

"Jag tänkte snickra ihop den här. Va´? Sa jag snickra? Jag menar ju sticka"

Samtidigt försvinner omdömet.

"Jag fattar inte. Jag följer beskrivningen på falsk resår och inte ser det ut så här!"

"Kanske för att du tittar på baksidan på grytlappen med korgmönster, kära du."

Och så finns det de som ståndaktigt avstår, vill inte ens prova på. 

Vill visa oss andra att man kan ha roligt ändå.

Himla tråkmånsar tycker vi,

men de får vara med ändå.

Tror att de kanske en dag kommer att falla dit 

eftersom det här med missbruk brukar följa med i generna.

Ps.
Tro nu inte att vi är några vanliga stick-pundare.
Vill poängtera att vi tillhör den divisionen som håller sig med langare.
Langare som langar ut faten, glasen och maten
så att vi har råd att ägna oss åt vårt eget missbruk.

Det kostar nämligen på,

på vår tid.