Att vara lagom och inte koka över
är en konst.
Kokar man över kan man bli betraktad som
vit, kränkt, medelålders kvinna (kan något låta värre?)
och kanske bli refuserad för alltid.
Samtidigt får man inte vara så lagom att man inte törs sticka ut och vara sig själv.
Man måste skriva på sitt eget sätt,
skriva sin egen historia
skriva sin egen historia
och kanske kämpa lite för att få andra att förstå,
att saklig faktatext kanske inte alltid ska vara förordat att stå i morgontidningen
lika lite som ilskna debattinlägg ska stoltsera med sina utropstecken i kvällstidningarna.
"Min" tidning efterlyser läsarnas tips för att kunna utveckla tidningen.
Samtidigt som jag blir refuserad pga av formen på ord
när jag skriver ett minnesord i diktform till sidan personlig.
när jag skriver ett minnesord i diktform till sidan personlig.
Hallå vill jag ropa,
där jag sitter med tidningen i knät
Ibland ser man inte skogen för alla träden.
Ska jag säga det igen
och kämpa för det jag tror på
med risk att bli betraktad
som kränkt, vit medelålders kvinna
som inte vill fatta eller förstå?
Ja, jag ska!
Och skulle jag inte få fram dikten så kan jag alltid
flytta till Kimstads förort Krokhagen och övergå till rappen.
En fördel med att bo i ett land där en av grundlagarna är tryckhetsförordningen.
Jag kan välja olika vägar för att släppa
mina ord.
där jag sitter med tidningen i knät
Ibland ser man inte skogen för alla träden.
Ska jag säga det igen
och kämpa för det jag tror på
med risk att bli betraktad
som kränkt, vit medelålders kvinna
som inte vill fatta eller förstå?
Ja, jag ska!
Och skulle jag inte få fram dikten så kan jag alltid
flytta till Kimstads förort Krokhagen och övergå till rappen.
En fördel med att bo i ett land där en av grundlagarna är tryckhetsförordningen.
Jag kan välja olika vägar för att släppa
mina ord.
2015
är inte ett oskrivet blad.
Jag har redan börjat skriva.
Jag har redan börjat skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar