Att stå i det okända

Det okända,

det som inte går att bevisa

och därför inte går att säga att det visst existerar.



Inga bevis
och ändå känner man sig helt säker på sin sak.



Tänk dig att du kommer hem till din patient.
Tänk dig att du ska göra honom fin
på hans sista resa från hemmet.
Tänkt dig att hans döttrar tar fram hans rosa slips
som han ska ha på sig.
Tänk dig att ingen av er kan knyta en slipsknut
men du gör ett försök.
Misslyckas
men vill göra ett nytt försök.
Ber någon högre makt om hjälp
och så slår dina händer runt och skapar en perfekt knut.
Du vet att det inte är du,
men det är dina händer.
Känns som magi.
Sedan tänker du att
 det inte är så konstigt att händiga händer
även kan improvisera  en slipsknut.



Baksidan av det oförklarliga,
att man alltid tar till något förklarligt och känt som bevis
så att det oförklarliga ska bli förklarligt.