Ser något annat efter att ha varit på Fågelbovägen 32

 

Vill inte se dem och vill inte läsa om dem.

Ändå lyssnar jag på boken:

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors

En berättelse om relationer och makt mellan människor och kulturer,

mellan de som har allt och de som ingenting har alls.

Gynekologen Karin träffar på Katerina från Moldavien. Karin vill hjälpa. Katerina vill jobba och tjäna pengar för att kunna hjälpa sin familj. Helt plötsligt har Karin svart arbetskraft som städar, lagar mat, läser läxor, skjutsar barn till aktiviteter och lyssnar när barnen vill berätta om sin dag. Allt som inte Karin hinner att göra. 

En relationsroman som blir en spänningsroman och i viss mån en rysare.

Känns så bra att det bara är en bok tills jag ser dem jag inte vill se, 

tiggarna utanför ICA-maxi och jag vill mer än att inte se. 

Jag vill heller inte bli sedd där jag sitter och lyxar till tillvaron med kaffe och muffins.

Och jag vill inte bli sedd när jag senare går förbi med mina matkassar.

Skyndar mig till bilen och försöker gömma mig för skammen som jag känner, 

men jag vill gärna lämna en slant. 

Tror att jag är skyddad i bilraden då jag skickar fram min son med en sedel.

Men då höjer hon blicken , ler och vinkar mot mig.

Ett leende som varken ger mig skuld eller skam över att jag är född till jag.