Jag samlar på minnen

Jag gör som Niklas Strömstedt.

Jag samlar på minnen,

ett hav av detaljer

som får mig att glömma

att jag minns mycket mer.

Det här är min mamma.

Hon fyller 70 år den 25:e oktober, alltså i dag.

Grejen är att jag inte vet hur hon ser ut,

trots att hon hela tiden går bredvid mig.

Finns det enbenta änglar i himlen?

Skulle kanske inte tro det.

För är det inte så 

att det är cancersorten osteosarkom som sågen tar 

och inte själen själv som amputeras av?

Därför undrar jag om benet är kvar

när hon går där bredvid mig precis som när jag var barn.

Och kan det vara så att hon är kvar i min egen ålder,

även om det är 70 år jag tänker mig att hon borde kanske va´?

Har frågor som egentligen inte kräver något svar.

Får tåla mig, för någon gång kommer jag att få veta hur allt fungerar.

En gång som jag då inte har kvar på jorden.

Läser mitt brev till mamma

som jag skrev när jag var 12 år och hon låg på Norrbacka/Karolinska sjukhuset.

 Får svar på varför jag inte har dåligt samvete över att jag varken tar

matlagning, tvätt eller städning i dag.

Har redan varit stor och duktig.

Fotnot: Lilla tjejen är Jennifer, min kusin <3