Just nu vill jag gråta, just nu

Cup i Skärblacka och jag står och kollar in fotokillens fotoutrustning (och inte matchen).

Smack!

Och där kommer bollen rakt i skallen, rakt på näsan och jag känner att jag vill gråta. Varför?

Kanske för att gråten har en uppgift när smärtan sätter in, Eller?

Men jag gråter inte. Tänker att gråten kanske har ett synonympreparat som tex. att tänka: 

"en smäll tål väl jag"

Så för att bli lite smärtlindrad utan att gråta tänker jag just: 

"det här tål jag"

Varför vill vi gråta när vi känner smärta? Den delen var aldrig med då vi läste 10 poäng smärta och smärtfysiologi.

Snyft. Har upptäckt ytterligare en lucka i min kunskapsbank.