Över styr

Man styr inte över livet

inser jag när jag tappar styrförmågan och styr ned genom klöverbädden mot åkern.

Gör inget för man kan ju alltid styra sina tankar.

Men mina tankar kan jag inte heller styra.

Vad har jag kvar?

Att se mening med att jag står just här.

Trampar hem.

Kom just på meningen med att jag står där jag står.

Göra något annat än att fundera över min oförmåga att styra livet.

Så jag bakar bröd.