Fångad i vårsolen och kan inte ta mig därifrån.
Inte ens förklädet hjälper mig att återgå till köket.
Sitter bara stilla kvar
och lyssnar till TV:ns inslag om att Nils Horner är mördad.
Gråter när jag ser och känner hans kollegors smärta
där de sitter i rutan för att förklara varför.
Varför var han där?
Vad var det han ville förmedla?
En röst har tystats men vi kan ändå backa bandet för att gång på gång lyssna till vad det var han ville förmedla.
Det som är sagt går nämligen inte att tysta
inte ens med en kula i huvudet.
Men det blir väldigt tyst när man förstår vad en människa kan få betala för att berätta en annan människas historia.
För att vi ska få veta hur det kan vara i ett land som heter Afghanistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar