Ut på prommenad och jag vill gå i snabb takt och jag sätter på stövlarna för att få upp flåset och cirkulationen. Måste tänka på hälsan. För nu när barnen blivit större och det inte är naturligt att alltid ha dem med så behöver jag inte gå långsamt, stanna och undersöka varenda liten sak. Härligt tänker jag.
Men inte ska jag väl behöva gå ensam, maken följer med, vilket betyder att jag inte sjäv kan bestämma takten. För det finns saker på vägen som är intressant att stanna och titta på. Lite som att vara ute och gå med sin tre åring råkar jag tänka när jag aldrig får upp någon fart.
Titta vad ligger här?
och här?
Och vad är det här?
Så prasslar det till och så får vi stanna igen.
Här ligger en fågelunge väl gömd bland fjolårets blad.
Men jag är inte sämre än att jag kan ändra fokus. Jag kan stanna och tänka att i dag ska jag inte flänga rundan runt, utan bara va´ precis som en treåring som upptäcker världen.
Titta nu flög den upp i trädet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar