Kan inte sticka fred, bara sticka krig!

Inspirerad efter att ha varit på Cirkus Cirkörs föreställning:

Knitting Peace.

Fotograf/Källa:Mats Bäcker

Ställer samma fråga som Malmös stadsteater:

Varför väljer någon att ägna sitt liv åt att gå på en centimetertunn lina? Träna dag ut och dag in? Chansen att bli rik eller berömd är minimal. Risken att skada sig eller dö är större.
Vad är det som driver oss? Vad är det vi strävar efter? Vad är det som får oss att stå ut?

Filosofer och religionsvetare menar att strävan och längtan efter att få det bättre är det som håller oss vid liv. Det värsta som kan hända är att vi uppnår det vi strävar efter utan att hitta något nytt mål.

Cirkusartister strävar ofta efter att uppnå det omöjliga. Att sträva efter fred på jorden, är det att sträva efter det omöjliga? Kan strävan förändra något? Kan en världsomspännande stickning för fred göra någon skillnad? Det är lätt att ge upp inför sin litenhet, världens storhet och sakers komplexitet. Den här föreställningen vill undersöka meningen med vår strävan och se om det går att sticka fred.

 Stickar bredvid TV:n och får helt plötsligt en liten inblick i dokumentärfilmen:

Frihet bakom galler

gjord av 

NIMA SARVESTANI

OCH MARYAM EBRAHIMI 

Som skildrar 40 kvinnor med sina 34 barn i Thakharfängelset i Afganistan.

  

 Deras brott är s.k moraliska brott,

 så som flytt för att rädda sitt och sina barns liv från en misshandlande make och fått 3-24 års fängelse.

Då kan jag inte vara tyst 

LoopTok. Foto: Peter Lloyd

och jag vill inte sticka fred,

vill bara sticka krig!

Men T-shirten kan jag kanske ha på mig ändå.

För tanken är ju bra

precis som Cirkus Cirkörs föreställning var,

jätte bra!