Kan man skriva att det är något mycket speciellt med att besöka kyrkan på långfredagen då Jesus lidande på korset beskrivs. Jesus Kristus död light för texten i psaltaren beskriver döendet mycket mer smärtsamt än vad kören och prästen kan förkunna eller vill.
Men som sjuksköterska som stått bredvid andra döende än Jesus, slås jag varje gång hur mycket som är lika. Jesus sju ord på korset sjöng kör och solist om, samtidigt som orgeln, elgitarren och trummorna gav den rätta stämningen. Och som så många andra döende bekymrar sig Jesus över sin mor och ordnar att Johannes tar hand om henne. Han har ont och han är rädd för att blivit övergiven. Han är törstig. Men han förstår att han måste förlåta människornas ondska för de vet ju inte vad de gör. Och så tillhör han en av de få som kan säga precis innan han dör, att nu dör jag och han säger. Det är fulbordat.
Jag vet inte varför jag så gärna vill gå till kyrkan på långfredagen när jag är ledig, kanske för att nu är jag där för min egen skull, inte för någon annans. Men min son var med för mammas skull men han såg inte ut att lida. Bytte sedan ut kyrkkaffet mot Sibylla hamburgare. Det är andra tider nu, om man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar