Ränderna går aldrig ur

Ränderna går aldrig ur

tänker jag om mig själv när jag återigen köper en

trasmatta,

en med ränder.

 En matta född ölänning men får så snällt konvertera till östgöte,
för den är jag.

Ränder som man kan vandra upp till himlen på

och skulle man inte nå upp till himlen,
så har jag ytterligare en trasmatta som jag kan skarva med.

och en till 

och en till och en till ...

Men ända upp i himlen behöver jag inte komma.

Håller mig på mattan

och är nöjd med det.