Är för stor för att gå och titta på ungdomsromanerna på biblioteket
och ändå kan jag inte låta bli.
Tittar på titlar, läser på baksidor,
bedömer framsidor, funderar vilka som gömmer sig bakom författarnamnen
och lånar,
trots att jag inte har åldern inne utan har en ålder som är helt ute.
"Vi måste sluta ses på det här sättet"
Kan inte gå förbi den och jag
intalar mig själv att det inte alls är onormalt att läsa ungdomsböcker.
Man är ju alla sina åldrar.
I dag är jag 17
eller kanske 14,
den åldern då jag slukade dessa böcker.
Läser ut boken på ett dygn,
vilket jag tycker är ett tydligt bevis på att jag faktiskt har 14-åringen i mig.
Den åldern då jag varken bekymrade mig över middagsmat, sovtider eller vad som var lämpligt att lägga ALL sin tid på.