onsdag 29 oktober 2014

För den som saknar ögonmått blir en ekvation bra

Om man saknar ögonmått



och en assistent typ NY


är det bra om man inte också saknar uträkningar
för hur man kan lösa problemet.
Men precis som ett krångligt mattetal måste man ta det bit för bit.


Och även om jag inte kan räkna svår matematik,
 så vet jag hur en ekvation fungerar.
Får fram att X=african flower och Y=omkrets.
Sedan kanske man ska ta längden på höjden ihopsytt i diagonal?


Det är så man får göra om man saknar både ögonmått
och en assistent som man kanske vill ha,
ta till en egengjord ekvation.


Så ni ser att matematikkunskap har man alltid nytta av.
Ska ge mig på att räkna sannorlikhetslära efter den här ekvationen.
Kan ju vara av värde att få veta hur stor oddsen är för en ny assistent.

tisdag 28 oktober 2014

M som i möte och M som i mod

Orkar inte se all cancer
och orkar inte se någon rosa band gala på TV.
Tycker därför att det är skönt att jag jobbar
för där möts jag av något annat,
människor på väg
med sin egen historia.
För inte är det cancer jag möter då,
även om det är just av den orsaken vi träffas.

Av samma orsak blir jag glad att jag har fått syn på
Fuck-cancer-podden.
Berättelser att lyssna på.

Fuck Cancer-podden

För det handlar inte om cancer utan
om olika unga människors historia,
som har något annat och något mer att berätta
än att de har fått cancer.

poddbild svart

Och så säger de att vi är modiga som vågar lyssnar
när det är de själva som har mod att berätta.



M som i möte.
M som i människa.
M som i mod.

katinka utan logga 

Första avsnittet i fuck-cancer-podden:
 Du var inte där.

lördag 25 oktober 2014

Jag samlar på minnen

Jag gör som Niklas Strömstedt.

Jag samlar på minnen,
ett hav av detaljer
som får mig att glömma
att jag minns mycket mer.




Det här är min mamma.
Hon fyller 70 år den 25:e oktober, alltså i dag.
Grejen är att jag inte vet hur hon ser ut,
trots att hon hela tiden går bredvid mig.
Finns det enbenta änglar i himlen?
Skulle kanske inte tro det.
För är det inte så 
att det är cancersorten osteosarkom som sågen tar 
och inte själen själv som amputeras av?
Därför undrar jag om benet är kvar
när hon går där bredvid mig precis som när jag var barn.
Och kan det vara så att hon är kvar i min egen ålder,
även om det är 70 år jag tänker mig att hon borde kanske va´?
Har frågor som egentligen inte kräver något svar.
Får tåla mig, för någon gång kommer jag att få veta hur allt fungerar.
En gång som jag då inte har kvar på jorden.

Läser mitt brev till mamma
som jag skrev när jag var 12 år och hon låg på Norrbacka/Karolinska sjukhuset.


 Får svar på varför jag inte har dåligt samvete över att jag varken tar
matlagning, tvätt eller städning i dag.
Har redan varit stor och duktig.




Fotnot: Lilla tjejen är Jennifer, min kusin <3

onsdag 22 oktober 2014

Två lila stövlar bland blöta blad





Fotograferar blöta blad
och jag.



Ganska fantastiskt vad man kan fånga bakom sig
när man vänder kamerans lins fram och bak.



 och sedan lite nerifrån och upp.


Två lila stövlar i prasslet av döda blad.
En kastanj,
 ett gult tyst blött kastanjeblad.
Allt jag behöver för att bli lite glad.


Och så ljuset i det som är jag, 
en helt vanlig oktoberdag.

tisdag 21 oktober 2014

Bränt bröd



Man ska inte gråta över spilld mjölk
men får man gråta över bränt bröd?


Nej,
det får man inte
och gör man det så är det ett tecken.
Behöver inte vara någon Einstein för att kunna räkna ut den ekvationen,
men kanske att man behöver vara lyhörd.

Har en förmåga att kunna tolka
(bränt bröd måste väl betyda utbränd?)
så därför "hotar" jag mig till en kompledig dag,
för ett sjukskrivet jag blir väldigt dyrt för arbetsgivaren framför jag som argument.

Så har jag där en ledig dag


tack vare min rädsla för både väggar och eldar.
Tror att jag är tömd och tom
när jag går ut på min promenad
och lyssnar på podcast Värvet där 
Kristoffer Triumf intervjuar Kristian Gidlund.

IMG_20130519_213251


Intervjun fyller mig efter att ha fått gråta över människans sårbarhet och kamp.

Och jag fortsätter att fylla på med
blogg och bak.
Åker till jobbet för att inte missa obligatorisk informations prat.
Kan vara med på kören
och sedan får jag boxas tills kraften slår mig,
att nu är jag stark igen.

Undrar ni hur det gick med brödet?
Blev ganska supergott efter att ha fått skära bort den svarta ytan.


fredag 17 oktober 2014

Ställer min karriärstege i köket


Det är viktigt att göra karriär
även om det är sjuksköterska man är.


Man ska klättra på stegen och visa 
att man inte står kvar på golvet


Räcker inte att man inför sig själv kan se
att man utvecklats har.
Det ska synas för alla andra också.

Tar fram en stege från vinden för att visa allt jag klarar av.


Fixar till stegen i stegen och målar om,



för att eliminera fallrisken att ramla ned
(i min karriär).

 Sedan hänger jag upp bevisen
att jag både kan använda 
grytlapp, torkhandduk och silen.


Ska hon inte ha kommit längre än så kan ni säkert undra
och svaret kan nog vara värt att begrunda.


Men jag kan väl säga till mitt försvar
att jag håller mig krampaktigt kvar 
vid de förmågor som jag har.


Tycker att det också är ett värde i att veta hur man ska använda sina händer,
min kunskap som jag använder varje dag
både som köksa och sjuksköterska.



torsdag 16 oktober 2014

Morotssoppa som kan tala för sig själv


Låt maten tysta mun hörde jag ibland som liten.
Låt soppan tala för sig själv säger jag nu som mamma
eftersom jag inte kan berätta hur den smakar mer än god.


Låter bilderna tala för sig själv
så kanske ni förstår
att det här är en jätte god soppa.
                 



TILL "MIN" MOROTSSOPPA



Lite hackad schalottenlök (jag tog 2)
"Bryn" i lite rapsolja
Lite vatten på (jag tog 1 liter)
En buljongtärning (grönsaksbuljong)
Skalade och skivade morötter (Jag tog 5)
Koka tills morötterna är mjuka
Mixa med mixerstav
Salt och svartpeppar samt en nypa socker
och en skvätt grädde (jag tog ca 2 dl)

Sedan bara att hälla upp.




Fotnot: Alla barnen åt upp och någon tog två gånger till.
Tack Hasse och Anne-Marie för morötterna.
Tack till Susanne för inspiration och recept.


tisdag 14 oktober 2014

Bröd från potatislandet


Vill ge lite tips till de som är sist kvar i programmet Bonde söker fru.
Gissar nämligen att när kamerorna har slocknat så har de kära bönderna
bara arbete och mat framför ögonen.
 Om du har lyckats vara kvar till siste "man"
så är det nog bara att gå in i köket och sätta gång att börja baka.
Dvs om du vill ha bonden och halva bonnariket på riktigt.

POTATISBRÖD a la BONDE


RECEPT:
25 g jäst
 4 dl ljummet (37 grader) vatten
ca 100 g kall, kokt och riven potatis
1 1/2 tsk salt
1 msk honung
1 dl grovt rågmjöl
ca 10 dl (ca 550 g) vetemjöl special

Smula jästen i en degbunke. Häll vattnet över jästen och rör om så att jästen löser sig.
Riv eller mosa potatisen och rör ned den i vätskan. Därefter salt, honung och rågmjöl.
Till sist vetemjölet, men inte allt så att du har lite kvar till utbakningen.
Arbeta degen i ca 5 min.
Låt degen jäsa övertäckt med bakduk i 30 min.
Dela degen i 16 delar, rulla till bollar och platta till.
Lägg dem på plåt med bakplåtspapper och nagga dem med gaffel
Låt jäsa 20 min, övertäckta med bakduk.
Grädda i 225 grader mitt i ugnen ca 13 min.
Låt bröden svalna på galler under bakduk.


måndag 13 oktober 2014

Fru söker bonde




Programidén Bonde söker fru verkar gå hem hos TV-tittarna
men jag undrar om det skulle vara lika populärt med det omvända,
nämligen: Fru söker bonde.


Dressed for succes.


Kommer hem utan bonde 
(även om jag hittade ett par stycken)
men med både potatis, morötter och äpplen


och utan att bli utröstad
så ni kan känna er trygga med att jag dyker upp i rutan igen.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...