Allt behöver inte vara guld för att glimma

Ø

Det här är en helt vanlig byrå.

Sticker bara ut på ett sätt

och det är när man drar ut lådan.

Alltid varit den vanliga

som smält in i omgivningen,

tills nu.

Måste stylas om

efter att ha kommit till ett nytt hem.

Kunde inte stanna kvar 

eftersom helt plötsligt befann den sig i ett dödsbo.

Farligaste platsen man kan befinna sig på 

Dvs om man är en furubyrå.

Så det var bara för den att acceptera, 

att flytta och få en ny identitet,

om den ville överleva

Med silverfärg och beslag 

passar man inte in,

Men man sticker ut.

Precis vad jag vill ha,

en byrå med attityd.

Men när alla i familjen säger att den är ful

Känns det inte kul.

Får höra att det finns skadorisk om man ramlar och slår huvudet i ett hörn 

Har nämligen vassa beslag

Men det är inga vassa beslag

försvarar jag.

Det är knogjärn så var tyst

(om du inte vill få ett slag).

"Men morsan,

tagga ned.

Du vet väl att sticker man ut

så får man tåla höra ett och annat."

Ja det är väl så,

så man får väl vänja sig, 

för jag vill faktiskt sticka ut.

Farligt att spå sig?

I bland kommer jag på något ovanligt dumt.
Som att spå mig själv i kaffetåren (hittade ingen kaffesump).
Dröjer inte länge innan jag får svar.

Vinden blåser upp dörren som slår ned kaffekoppen
och den går förstås i kras.

....

Min tid som mamma är slut.

Inget som går att laga, vilket jag också talar om för mina barn.

Trodde jag.

Accepteras tydligen inte.

Koppen lagas av sonen med E

och titta!

Jag är mamma igen

men med sprickor i fasaden.

Precis som mammor är,

både operfekta och sårbara.

Ingen integration här inte!

Integration krävs för att motverka vi och dem.

Så viktigt att vi har en speciell politik för detta,

integrationspolitik.

Men vad upptäcker jag när jag kommer till affären

för att köpa kryddan Vegeta?

Tyvärr rena rama diskrimineringen,

vilket gör att jag inte hittar kryddan

i de första tre affärerna.

-Ta vanlig svensk grillkrydda. Det går också bra, säger kamraterna på jobbet.

Gör jag inte!

Jag ska ju laga ris på typ syriansk-serbisk-bosnisk-orientaliskt vis.

Och varför hittar jag inte kryddan?

Därför att jag inte hade en aning att integrationen inte gäller kryddorna i affären.

Vad är det för skillnad på kryddor och kryddor?

Vad jag vet finns det väl inga kryddor som är uppvuxna i Sverige?

Invandrade eller importerade hela bunten.

Men här utövar man diskriminering.

Därför står kryddan Vegeta på sin egna avdelning,

avdelningen för icke svenskar.

Men till slut  hittar jag den!

Men sedan måste jag få hjälp.

Inte lätt att lära sig göra ris på ett nytt sätt.

-Du gör så här!

BOSNISK VEGETA-RIS

Hög temperatur på plattan

Smält ca 50 gram margarin och ca 2 msk rapsolja tillsammans.

Skölj jasminriset, 3 koppar

Häll i 

Blanda i vegetakryddan, 2 skedar

Häl i varmt kranvatten, 4 1/2 koppar

(1,5 kopp vatten till 1 kopp ris)

Rör om

Lägg på locket

När det kokar stäng av plattan

(lyft aldrig på locket)

Ca 20 min

Rör om/Lufta

Sedan njuter vi av maten

på avdelningens röda tallrikar.

Gör avgränsningen tydlig mellan bord och tallrik,

vilket krävs om man har en demenssjukdom.

Tack Hayat!

Större än man nånsin tror

Har länge trott att HM inte är något för mig och min kropp.

Jag är för stor 

eller

så är deras kläder för små.

Passar aldrig,

tills jag kom på att jag skulle fota mig utanför provhytten

(stora kroppar blir ännu större i små rum)

och att jag skulle hoppa

(tjocka kroppar blir smala kroppar i rörelse).

Sedan kunde jag titta på min bild 

och se om kläderna satt snyggt på mig.

En bild ljuger ju aldrig har jag hört.

Ser en helt fantastisk kropp.

Kan ju hoppa så högt att jag slår huvudet i taget.

Klart att jag köper dem här kläderna
som kan få mig att hoppa.

Fotnot: Fotograf Vilawan Hertzman

Att bli tagen i örat

Jag skulle verkligen vilja ta dem i örat,

alla mina ....

söner.

Som inte förstår hur mycket som ligger bakom

koppar i rad

och ett gömt eluttag.

Men jag får väl vara tacksam att tråget fick stå kvar,

så länge jag fotade bänken.

Sedan drogs den bort till hörnet.

Förstår väl vem som helst utom jag då,

att livet ska vara praktiskt.

Rak fram utan hinder

när telefoner och padda ska laddas.

Och medan laddare tar plats och förstör min köksbänks vy

(tänker inte fotografera eländet)

så tar jag ändå tag i ett öra.

ett av dem alla för att

ta mig en kaffe

och tänka på den tid som varit.

Alla mina stunder där jag tagit dem

en och en i örat

och njutit av en stilla stund.

Det osynliga och oskrivna på sociala medier

Det handlar om regler, 

vilka naturligtvis ska följas

för annars....

Ja då kanske man inte får några följare, 

vilket naturligtvis är trevligt att ha på instagram.

Man ska max lägga upp en bild per dag

får jag till mig av en av mina följare

(som förmodligen vill se vad morsan hittar på i dag).

En regel som jag inte har sett,

men den finns säkert,

 även om den inte ens finns nedskriven.

Tur att det finns bloggar.

Där finns inga max-bilder-regler,

vad jag vet.

Om i fall att, så bryr jag mig inte.