Inte faller jag för grupptryck,
trodde jag.
Så hörde jag mig själv säga:
Ja, jag följer med
tro inget annat än att jag vågar.
Och visst vågade jag,
att tatuera ögonbrynen.
Ny smärtupplevelse.
Kändes som om kniven karvade på skallbenet.
Skattade smärtan som 8-9 av 10 möjliga,
men rörde inte en min.
Men benet ryckte och sprattlade.
Typiskt mina svaga nerver, klarar visst inte att ta det coolt.
Men lite smärta får man tåla
om man vill kunna se sig själv i ögonen.
Nu är det gjort!
Men hemma var de inte nådiga.
Vad har du gjort?
Tvätta bort det!
Tänker jag inte sa jag.
(För vem kan tvätta bort en tatuering?
Inte jag.)
Och vet ni vem jag liknade?
Jo
Angry bird
enligt sonen.
Själv såg jag mig som
Greta Garbo
Ha ha ha
Det gäller att ha en bra självbild.