onsdag 24 augusti 2016

Soppa med John Deere



Den heter John Deere, 
soppan som bara plöjer fram
på tungans smaklökar.
Kör sked efter sked rakt in i gapet
och tänker att den här soppan 
gör mig stor och stark.


Någon har sagt att jag har barnasinnet kvar
och det har jag.
Men mitt vuxenjag väljer att inte äta med 
mina barn.


Vet att dem inte kommit till den ålder 
då de uppskattar äta traktorsoppa.


Så därför väljer jag att äta ute själv tillsammans 
med snygga och starka John Deere
(även om han är lite blyg).


SOPPRECEPTET:

Tärna POTATIS
SMÖRstek dem i soppkastrullen
På med SALT, PEPPAR OCH GURKMEJA
Häll i en burk KOKOSMJÖLK
Lägg i en FISKBULJONGTÄRNING 
och en liten klicka SABAL OELEK

Smaka av och känn med sticka att potatisen är klar.
Avsluta med att lägga i gårdagens rester typ
LAXFILE´ I UGN

Toppa med en bladkrydda

Knäcke med Avocado på
 förhöjer smakupplevelsen av sensommar,
med eller utan John Deere. 


måndag 22 augusti 2016

Inte räcka fram

      Ibland räcker man inte till.


Beror förmodligen på att det 
finns ett räcke i vägen.
Annars hade jag nog räckt hur långt som helst.

 

Men målet behöver ju inte vara att nå toppen.
Kan räcka att nå trappan.
Här kan man ta ett steg ett taget
men även sätta sig en stund


För att räcka fram.




tisdag 16 augusti 2016

Rak kurs

Hålla rak kurs
har aldrig varit min grej,



vilket jag också har fått betala för.


Mamma Mia får inte köra båten.


Men det är helt okej.
Håller jämställdheten i stället
här i fören.


För någon måste ju se till
att båten för sig snyggt
när vi far fram.


fredag 12 augusti 2016

Att stjäla ett (hm ett par stycken) papper


Det är fult att stjäla.
Ja, det är mycket fult att stjäla
och ändå gör jag det.
Det är för sorgligt.

Och trots att jag får en sträng tillsägelse 
(inte av mitt överjag utan av mitt barn)
lägger jag inte tillbaka det.
Och trots att jag får höra 
att det här är första början till grövre stölder,
 att ta något litet,
så försvarar jag mitt handlande med att säga, 
att den som köper det här skåpet 
vill inte ha gammal skåpsmat typ kladdigt hyllpapper.


Så jag stjäl det.
Helt naturligt att lägga det i väskan.


Ja det är sorgligt
Jag som så noga predikat vad man får och inte får,
 vilket är typ stjäla,
får allt tillbaka. 
Inte en gång utan fyra 
eftersom det visar sig att är det något jag lyckats lära dem 
så är det just det att man inte får stjäla.


Men jag ser det från ett annat håll.
Om jag nu har köpt en bricka för 65 kronor på loppis 
men som visar sig ha priset 14:95 i botten, 
så har jag väl ändå köpt den med marginal?

Och det fanns väl en mening med att jag skulle titta i 
skrivbordsskåp och låda den där dagen 
efter jag hade köpt brickan?
Jag behövde inte ens tänka efter 
för att veta att de passade ihop.



För överlevnad får man stjäla


även om man bara är, 
vad andra betraktar som ett dött ting,


så som en bricka.


fredag 5 augusti 2016

Kokain krusbär


Lady Chatterley´s älskare heter Herr Krusbär
kommer jag på när jag smakar min egengjorda chutney.
Måste vara det närmaste kokain man kan komma genom att bara koka in
krusbären med nästan bara ingefära och chilipeppar.


Älskar smaken tillsammans.
När man får in chutney´n i munnen,
finns inte längre några gränser.
Man känner sig bekymmerslös och lycklig,
precis som jag har hört att man gör av kokain.

"-Vilket jävla rus!"
som man kanske skulle uttrycka sig i de finare kokainsalongerna
och det av nästan bara krusbär.


Krusbärs Chutney

7dl krusbär
en bit riven ingefära
lite chilipeppar
2 msk vitvinsvinäger
1,5 dl socker
salt och peppar

Blanda ihop i kastrull.
Låt koka upp.
Rör om och låt småkoka i ca 10 min.
Smaka av med salt och peppar.

Receptet är Monika Ahlbergs (Nyhetsmorgon 2013.08.03)
men är något omgjort av mig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...