Boken
När man skjuter arbetare
läste jag som 24 åring.
Måste ha gjort intryck på mig
eftersom titeln finns kvar i huvudet på mig,
24 år senare.
När man skjuter arbetare
tänker jag när jag läser tidningen.
För när man skjuter arbetare
tar man fackföreningsavgifterna
till egna semestrar, lägenheter,
mat och dryck.
För när man skjuter arbetare
förvägrar man äldre att komma in på
äldreboende,
trots att de både kan vara multisjuka,
åldersvaga och/eller dementa.
När man skjuter arbetare,
vilket jag kan tycka att man fortfarande gör
i Norrköping som kallas en arbetarstad,
hoppas jag att man skjuter sig själv i foten .
I det vitlysande midsommarljuset i norr möter den blyga nyutexaminerade småskollärarinnan och skogshuggardottern sitt öde i en charmig skönsjungande läroverksadjunkt söderifrån. Han är svärmiskt intresserad av arbetarnas sak och ser i den unga Hilma den vackraste av blommor, sprungen ur de djupa skogarna och deras genuina folk.Strax efter bröllopet visar det sig att Sigfrid är sinnessjuk, något som hans familj valt att tiga om. Enligt lagen är det en sjukdom belagd med äktenskapsförbud för avkommans skull.Men hon var ju bara en enkel flicka. Hon kunde offras för allt detta hände på den tid då det ännu var tillåtet att skjuta arbetare...