torsdag 29 mars 2012

Det värsta som kan hända, händer och det blir bara en notis!



Kidnappade och torterade.
Inte ett barn, utan många barn

Jag ser bilder på TV, men förstår inte
Hör landets namn Syrien, men förstår ändå inte

Men jag förstår att det är så här man dödar ett framtidshopp
och göder hatet i en liten människas kropp.

Vill få bekräftat att det jag hört är sant.
Slår upp tidningen och förstår inte igen.
Bara en liten notis
om det värsta som kan hända världen,
att vi har torterat ett barn.

onsdag 28 mars 2012

Är det här jag?



När garnnystanet nästan är uppvirkat kommer jag på att det här är inte jag.
Fel färger till mig. Eller?




Byter garn. Börjar om. Virkar.
Det här är jag.
Alla färger i en och samma ruta.



Eller är det för att jag vill vara så här glad och vacker?

Virkar på.
Kanske att jag får byta garn igen?
Kan inte säga att det är lätt att hitta vem man är. 

måndag 26 mars 2012

En ny måndag


Äntligen måndag, en hel vecka framför sig som man kan fylla med vad man vill. Börjar min måndag med förmiddagskaffe och det senaste på musikskaparfronten med dubbelkollegan (sjuksköterska och låtproducent). Känns otroligt bra att det inte står någon brandman bredvid som försöker släcka vår eld. Ja, vi brinner verkligen för våra låtar och precis som när man är gravid kommer vi att kämpa för att dem ska få födas. Får se om någon/några vill ta emot dem. Får snart börja leta efter lämpliga adoptivföräldrar, någon/några som kan sjunga.

Eftersom jag inte vill ha någon som står och sprutar vatten på mina framtidsplaner så kan jag själv inte stå och agera brandman när sonen säger att han ska bli fotbollsproffs i Barcelona. Det är bara att skriva på ansökningblanketten till skolan med profilinriktning idrott och som kan erbjuda spanska som tredje språk. Jag som alltid tyckt att den kommunala skolan har varit bra för mina barn måste helt plötsligt erkänna att OM man ska bli fotbollsproffs så kanske det är ett annat allternativ som gäller.

lördag 24 mars 2012

Marcus Birro har sett, även då han var förblindad


Vad är det jag får läsa, mitt emellan diskmaskinen och tvättmaskinen, mitt emellan ledig förmiddag och kvällspass som sjuksköterska?
Marcus Birro

Det är en befrielse att det äntligen mullras och protesteras bland sköterskorna



Jag läser och tänker att nu skriver jag.  Och så här skriver jag till Expressens insändare:

Någon har sett dig. Någon som här är Marcus Birro har sett dig, även om han då var ett fyllo förblindad i ett missbruk men ändå inte blind. Fantastiskt. Han såg sjuksköterskan, han såg undersköterskan och han inte bara såg, han reflekterade också. Och han undrade, ”Kan det stämma? Kan sjuksköterskan ha den lön hon/han har efter flera års högskolestudie? Tar människan studielån för att öka på sitt kunnande bara för att hon vill ge mig den bästa omvårdnaden? Jag, den vanliga människan som kanske har hamnat här av oförklarlig anledning på vårdcentralen, i ambulansen, på sjukhuset, på avgiftningen, på hospice eller som är kvar i hemmet svårt sjuk med kort tid kvar i livet.

Ja, hon gör det faktiskt för hon inte kan låta bli att försöka hitta lösningen på ditt lidande.

Sjuksköterskan själv kan inte förflytta berg för att få högre lön. Hon använder sin kraft och energi i första hand till och för andra människor, men hon kan säga att Marcus Birro har rätt och tycker du det också så säg. Vi vill lönesätta sjuksköterskor och undersköterskor rättvist! De ser mig därför vill jag se dem.

Ps. Tack Marcus Birro!


Jag skulle inte skriva ett ord på blogg eller annat forum. Jag skulle inte! Ändå gör jag det. Jag stjäl min egen tid mitt framför ögonen på mig själv och jag står sedan som vanligt som ett frågetecken när jag frågar mig: Varför hinner jag aldrig med något hushållsarbete? Jo förmodligen för att jag inte kan gå förbi ett tangentbord utan att börja skriva. Men hade det inte varit för att Marcus Birro hade sagt att han skulle kunna gå ut i revolution för sjuksköterskornas löner så hade jag nog kunnat följa mina planer, att gå till tvättmaskinen i stället för tangentbordet. Men luktar det revolution så måste man prioritera om.

Men vad var det Marcus Birro skrev, som gjorde att jag blev lycklig?       
Jag har som reumatiker (och före detta fyllo) haft mycket med sjukvården att göra.
Allt har sannerligen inte varit bra.
Jag skrev en bok om hur empatilöst och tafatt vi blev bemötta av sjukvården i samband med att vår första son föddes och dog.
Men sjukvården är inte en enda enhet. Den är flera enheter. Alltid, även de gånger då medlemmar ur läkarkåren slarvade eller visade en bödels brist på empati, så var alltid vårdens änglar, sjuksköterskorna och undersköterskorna navet kring vilket verksamheten kretsade.
Läkarna var hastiga förbifladdrande rockar. Undersköterskorna stod pall och tog sig tid. Det krävs en ängel för att man ska känna sig trygg medan hon samtidigt sticker en nål i armen och tömmer en på blod. Inte många har den egenskapen.
Nu är det som med alla änglar, både himlens och de här på jorden. Vi har tagit dem för givet. De har också själva gjort sig skyldiga till det genom att inte protestera mot usel lönesättning. Därför är det en befrielse att det äntligen mullras och protesteras i dessa led. 
Sist jag satt i väntrummet och väntade på min tur hörde jag en äldre kvinna säga till en väninna: Den enda revolution jag skulle kunna tänka mig att delta i är den som landets sjuksköterskor drog i gång.
Jag höll med, fast jag inte sade något.
Det är skrämmande hur vi felprioriterar människor i det här landet. Män och kvinnor som sysslar med pengar, fastigheter och aktier är värda massor av pengar medan människor som dagligen sliter med att ta hand om oss andra när vi blir sjuka tjänar skamligt uselt.

fredag 23 mars 2012

Wordfeud


Du verkar tro att ditt människovärde ligger i hur många poäng du lyckas få säger min dotter när jag blir upprörd över ord som motståndaren lägger, ord som jag aldrig har hört och som ger två siffriga poäng. Absolut inte säger jag, men undrar om hon inte har rätt för varför skulle jag annars känna mig så misslyckad när jag förlorar? Kommer då ihåg vad min mamma sa när vi var små. "Vi måste spela mer spel så att K lär sig att förlora" Nu gäller det mig, 35 år senare. Trycker på invite och tänker: Nu ska jag träna på att förlora mot min bror.

onsdag 21 mars 2012

Riden av maran


Blivit riden av maran kunde man säga förr. Maran tog sig in genom nyckelhål eller springor som rök men förvandlades sedan till kvinna (naturligtvis), satte sig på bröstet eller ansiktet och red när man sov. Tyngden gjorde att det var svårt att andas och man fick mardrömmar. Ofta vaknade man svettig och med hjärtklappning. Maran kom för att hämnas någonting man hade gjort.
För att komma ifrån maran var man tvungen att säga marans riktiga namn högt (eller ställa skorna vid sängen så att hon trodde att hon skulle bli sparkad).

Maran kan fortfarande rida oss men nu kallar vi henne vid hennes riktiga namn, oro och ångest. Inte så sällan kommer den då du är i slutet av ditt livet. Men det är inte som hämd utan den kommer för att du kanske har oavslutade möten i livet, du är rädd för vad som kommer att hända eller du är för dåligt symtommlindrad.

Precis som i "gamla tider" då man skulle säga marans namn högt, så ska man göra i dag, i den "nya tiden".
Säg högt vad du är rädd för.
Säg högt vad du måste klara upp innan du ska dö.
Säg högt om du tror att dina närstående inte kommer att klara sig den dagen då du är borta.
Säg högt om du har smärtor, illamående, sorg över att du ska dö.

Eller kanske att det bara är så att du vill berätta din historia för att den vill ut innan du dör?

Oavsett i vilken skepnad maran kommer i så är det sjuksköterskans uppgift att få i väg henne. Det gör hon/han inte med att ställa in skorna vid sängen utan det gör hon genom att vara närvarande. Hon/han är beredd att ta emot när du berättar om maran men kanske då vid hennes rätta namn.

Men tror ni att jag berättade om maran när jag som sjuksköterska blev intervjuad av två sjuksköterskestudenter som gjorde C-uppsats om sjuksköterskans roll i samband med oro och ångest ur ett etiskt perspektiv? Nej här handlar det om vetenskap och inte gamla sägner.



Men de fick kanske svar på vad sjuksköterskan kan göra när ångesten och oron plågar patienten. Och att vi inte är rädda. Vi står kvar, så att vi tillsammans kan fånga maran.

tisdag 20 mars 2012

Inga familjehemligheter!

En frisk familj har inga familjehemligheter men...
inte tycker jag att man behöver tala om allting, som tex vad mamma drömde och speciellt inte när mamman inte är med. Får höra efteråt att min son berättat om min dröm på kusinens födelsedagsfika. Drömmen där hans pappa kom hem med en ny kvinna. Snygg, stora mörka lockar och i blåställ. Såg ut som en tjej som kunde allt. Där stod lilla ja, med rakt hår och grå strån i, utan att äga något blåställ. Jag kunde inte tyda drömmen (och jag hoppades att ingen annan heller kunde det), men jag förstod att det här kunde vara en varning. Och varningar ska man ta på allvar, vilket leder till att jag på kvällen säger med min mjukaste röst, att jag skulle kunna hjälpa till att spika panel på boden i april då jag har några semesterdagar.
- Spika panel? Jag lovar att du inte kommer att kunna slå in en spik rätt.
- Nähä tänkte bara... men jag kanske kan värma lite te till dig?
- Ja gärna, det kan du få.



Lycklig att jag kan få göra någonting till maken. En jä....a kopp te! Men jag äger ju inget blåställ och att jag en gång hade högsta betyg i träslöjd betyder inget längre. Det var nämligen på den tiden jag var ung och söt och hade lockar i håret.

söndag 18 mars 2012

Tävling på kyrkogården


   
          
Det kan väl knappast vara en tävling på kyrkogården, men ändå känns det som en seger att just JAG är den första som planterar vårens blommor. Jag har tagit revanch från tidigare år då jag alltid kommit sist.

Sov du lilla vide-mamma, din tävling är avslutad. Nu har jag staffettpinnen som du lämnade över och jag ska i mål! Dagens första etapp: att komma först i säng innan alla andra har vaknat.











fredag 16 mars 2012

Bättre att åka till akuten än ta tjuren i hornen?


Har sjuk son och försöker vara omvårdande, men han vill inte ha något i från mig. Tänker... då får jag väl ge lite närvaro, en närvarande mamma kanske är det bästa när man har feber och ont i halsen?
Vi ser reprisen på 112, på liv och död tillsammans. Får följa polisen som tar misstänkt rånare, spännande jobb! Skulle man klara av att bli polis? Men nää, jag är nog för rädd.
Nästa inslag blir ambulanssjuksköterskorna som får larm på ett särskilt boende (äldreboende) hos Folke född 1919. Han har andnöd och har blivit succesivt försämrad de senaste dagarna. Nu pratbar, men hjärtat har det svårt att sköta sina uppgifter. Tänker... Nu är det dags att dö. Ge lite vätskedrivande för att se om det kan lindra. Ge lite Morfin mot andnöden. Förbered att tiden som är kvar är kort.
Men så blir det inte. Tänker....Har jag fel? Folke får åka till akuten och i ambulansen kan man se att han söker handen hos sjuksköterskan.  Dör efter fyra dagar men hinner innan ta farväl av sonen. Programmet förmedlar att det blev ett gott slut.
Samtidigt som TV-serien visas så undrar Sverige hur man ska få stopp på de ökande sjukvårdskostnaderna och man frågar  sig hur man ska kunna minska  trycket som är på alla landets akutmottagningar. TV visar svaret och dem som jobbar med akutsjukvård och vård av svårt sjuka människor vet svaret, men allt rusar vidare precis som om vi inte skulle våga säga det vi ser.
Är vi rädda att säga de där orden till Folke, född 1919?
Folke! Det är dags att dö nu. Du ska få vara kvar här där du känner alla. Vi ger dig mediciner så att du inte behöver plågas och vi ringer till din son. Du blir inte lämnad.


Beslutsfattarna är rädda för döden. Jag är rädd för rånare. Alla är vi rädda för något. Men nog ska vi väl klara av nya utmaningar även om det krävs att vi håller någon i handen? Eller är det jag som tänker fel?


torsdag 15 mars 2012

Ett steg närmare beslut


Man kan inte beskylla kommunen för att de ligger på latsidan. Har redan fått bekräftelse att de har fått mitt förslag om fågelbord vid alla särskilda boenden i kommunen. Den 26:e mars kommer förslaget upp på kommunfullmäktiges sammanträde och jag har rätt att närvara och yttra mig under högst 4 minuter.
Hjälp! Tänker först att jag säkert jobbar och inte kan gå, men ser sedan att jag är ledig. Tänker att då  måste jag hitta ett juridiskt ombud som kan hjälpa mig. Jag måste veta hur jag ska föra mig. Jag har fyra minuter som kan vara avgörande för om fler än jag ska få se fåglarna. Kanske att jag ska ta av egen erfarenhet, att det kan vara det lilla som gör det stora för att öka livskvaliten hos människan.

 

Själv vill jag inte heller ligga på latsidan, men när jag skriver dagens inlägg och forskar i vad bloggportalen är, så sköter sig hushållet sig självt. Tyvärr lite för snabbt för helt plötsligt har degen jäst över och brödet blivet för gräddat. Men det måste vara en av många barnsjukdomar för en bloggare. Som bloggare har man inte tid att ta en sak i taget, men som synes krävs det övning att trotsa det strukturerade i vardagen.


Tävlingsbidrag
http://trendenser.se/2012/april/tavla-och-vinn-en-kitchenaid-hjalp-mig-gora.html


onsdag 14 mars 2012

Sjuksköterskan måste kunna ekvationer. Frågan är vilka?

Två nattarbetspass bakom mig. Ny natt framför mig, men i min egen säng. Men det är nästan så att man önskar att det blir svårt att sova, så att jag kan sitta uppe till gryningen och skriva. Men för att gardera mig (jag kanske sover gott i natt) skriver jag nu mina reflektioner från natten och publicerar innan kväll övergår åter till natt.

För att kunna söka in på sjuksköterske programmet krävs Matematik C. Är det för att man som natt sjuksköterska kontrollräknar narkotikan? Ååå vad vi räknar, (2,4,6,8,10) eller (10,20,30,40,50) eller så kanske man använder sig av 7:ans gånger tabell, eftersom det är 14 tabletter på en karta och för att 14:ons gånger tabell kan vara lite svår, speciellt på natten. Rädd att säga det, men säger det ändå.  En påtänd pundare skulle klara av det här. Möjligtvis skulle det kanske ändå bli brist trots rätt uträkning. (Förlåt alla mattesnillen som även missbrukar, jag har fördomar).


Men mer räknar man väl? Ja visst gör vi det. Det är hur många mg av tex Morfin du blandar i en sprutpump.Eller hur mycket Morfin patienten får i sig per timme och när kommer sprutans innehåll att ta slut? Eller så ska du behöva räkna ut en 1/6 av dygnsdosen. Det är en sjuksköterskas matematiska vardag och det motsvarar inte Matematik C säger en som är både sjuksköterska och matte-couch till tonårsbarnen (men som inte klarar ett enda tal i deras mattebok).

Men vad ska man ha för förkunskper för sjuksköterskeprogrammet om inte matematik är viktigt? Jo psykologi och filosofi! För vad är det sjuksköterskan möter på sin arbetsplats? Inte är det delivering utan det är känslor. Från patienter, från arbetskamrater och från sig själv.
Ilska, sorg, rädsla, kärlek, skam, skuld, chock och glädje. Underbart spännande och utmanande.

Klarar jag av att stå kvar hos patienten som levererar alla sina känslor till mig samtidigt som jag står där med mina egna?  Av mötet att träffa mig ska det komma något gott fram. Ett steg till tillväxt eller ett steg mot trygghet. (Oj, det blev visst matematik - + - = + eller 1+1=3)

Och även om jag själv aldrig har blivit drabbad av sjukdom och död så kanske jag måste kunna möta de existensiella frågorna som ofta kommer som mest när livet är hotat. Varför just jag och Vad är meningen?
Den som kan räkna säger att matematik finns i allt. Jag som inte kan räkna frågar om matematiken även finns i de existensiella frågorna?

Våga gå in! Kanske som inträdesprov till sjuksköterskeprogrammet i stället för matte C? Men det kanske är matematikerna som är de modigaste. De kan nämligen alltid räkna ut resultatet på ekvationen:
Patienten upphöjd till himlen, delad med chock och förtvivlan, gånger skuld, plus skam, multiplicerat med rädsla och ilska, minus kärlek, delat med glädje att få dela med någon som bryr sig om, är lika med att vara människa.

Ja ha, så har jag ännu en gång blivit överbevisad, nu av mig själv att jag har fel. Man måste visst kunna räkna även som sjuksköterka!


 Vågar du gå in? Det kan finnas en svårlöst ekvation där inne.






måndag 12 mars 2012

Beviljar egen semester

Kommer ut i solen och känner att det är sommar. Går tillbaka in och fyller i en semesteransökan för dagen och beviljar den direkt. Får fixa in några vikarier (barnen) till köket i dag. Vägrar dem får jag ta det på förskjuten arbetstid. Mamma Mia har semester!
Ut och sätter mig på trappen med ett nytt virkprojekt. Tänk att få vara sin egen chef! I alla fall till 21:30 då nattpasset börjar, då byter jag roll :)







Fåglarna blir Medborgarförslag



 Klickar upp kommunens Medborgarförslag och ser att det finns en speciell blankett som man ska fylla i sina tankar och förslag på. Både bra och dåligt. Bra för att det blir tydligt och strukturerat. Dåligt för att jag inte kan skicka med bilden på Herr och Fru Domherre, som jag hade tänkt skulle påverka beslutet. Men kanske det finns andra sätt att få politikerna att tänka rätt? Klämmer in en dikt som jag nyligen läst i min bok: Sånger från äldreomsorgen av Ragnar Thoursie

Det gigantiska misstaget
Här mitt för min utsikt
mot skog och sjö
byggs nu höghus. Ett komplett
misstag för mig, den lilla människan.
Mina pelargoner avtecknar sig
inte längre mot himlen men mot grå betong.
Flytta in här själva,
herrar stdsplanerare och arkitekter!
Själv flyttar jag snart
till en bättre värld

Vad tror ni? Tror ni att det finns hopp för människan att få se lite fåglar innan hon flyttar till en bättre värld?


Nu ut till brevlåda och fåglar!

söndag 11 mars 2012

Allt är möjligt!

Nu har jag hört det igen. Nämligen att allt är möjligt. Så därför kanske det är dags att tro på det också, tro på det på riktigt. Och frågar du: Vem har du lyssnat på nu? Så svarar jag den här gången: Tina Thörner.
Tina Thörner, tjejen som skulle se världen som pilot, men blev tjejen som fick se världen som kartläsare i rallybilar. Hon är inte bara tjejen som kan navigerar sin förare i öknen och i 60 graders hetta (60 i bilen och 45 utanför), hon har även sett till att bli en av världens bästa kartläsare. Detta genom att tro på sin egen förmåga. Och visst har hon haft hjälp av sitt team, sina 100 biljoner medarbetare (kroppens alla celler), där hon är teamledaren. Alla i teamet måste leverera och det vet dom.
Lite kort sagt börjar allt med fantasin som utvecklas till en plan för att ge en vision som kan realiseras till verklighet!
Mina och dina största hinder för att nå målet är våra egna tankar och känslor. Och så har vi dessa bedrövliga brandmän som alltid måste släcka våra eldar som vi brinner för och det tråkiga är att det behövs inget vatten utan det räcker ofta med tre ord.


Men jag tänker att det är inte värre än att vi kan bli vår egen pyroman. Tänd på igen!

Som hjälp för teamet behövs en framtidskarta över livet. Det är nämligen lättare att kunna navigera om man vet var man ska. Så kära läsare! Här är en förenklad version av min egen karta:

Jag ska ge ut minst en bok.
Jag ska vara med under rubriken: Text och Musik på melodifestivalen tillsammans med min vän.
Jag ska göra sjuksköterskan mer synlig.
Jag ska arbeta för att alla som bor på särskilt boende ska ha möjligheten att kunna se fåglar på nära håll under vintern.

Det är nästan så att jag blir lite rädd för mig själv när jag läser det jag har skrivit, men jag måste testa. Och efter att ha lyssnat på Tina och efter att hela tiden ha i minne vad en patient sa till mig en gång: Mia, du kan nå mycket längre än vad du tror så säger jag: JA, JAG TROR!

Härlig Tina Thörner som var härlig att krama (mjuk och stark) och fantastisk att lyssna till. Gå in på www.tinathorner.com om du är mer nyfiken på Tina, Sveriges bästa rallybrud!

I dag började jag bloggen där du kan följa med mig på vägen mot mina mål.
I morgon börjar jag dagen med att skriva ett Medborgarförslag till kommunen, för att fler än jag ska få möjligheten att se våra fåglar (mitt första mål på min framidskarta).

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...