Likt ett lik som man gömmer undan i kofferten, gömmer jag min ryamatta inköpt på Erikshjälpen.
Vad som mer kan vara gemensamt med ordet lik är möjligtvis dödsbo (min gissning) och att ett lik i kofferten följs av en massa frågor som börjar på varför, precis som min matta gör.
Därför smugglar jag in den i huset då jag är ensam hemma.
Rullar ut den. Tänker att jag är väldigt modig som vågar köpa en begagnad matta efter att ha sett Solsidan och avsnittet om vägglöss.
Men vem kan motstå dessa färger?
Inte jag.
Och vem kan motstå priset 140 kr.?
Inte jag.
En RYA av 100 % ren ny ull, vilket betyder en äkta matta.
Vem kan låta den få vara kvar på Erikshjälpen?
Inte jag.
Damsuger den och fållar upp fållen som släppt på flera ställen.
Ska skicka den på tvätt, men innan måste jag bara prova hur det ser ut och provar att säga:
Nu har mamma stylat om...igen.
Inga lik i kofferten längre,
eller i garderoben.