söndag 21 februari 2016

Rasbiologiska registret saknar en människoart


Ser mig själv
och inser att rasbiologiska institutet missade en människoart.


Potatissläkten.

Karaktäriserade av sina potatisnäsor.

Syns ganska väl om man tar en fulbild på sig själv.
Jag har en potatisnäsa!

Men jag tröstar mig själv att den här näsan kan man inte göra mos av.
Duger heller inte som sättpotatis
(om du nu hade tänkt sätta dig på mig).

Den här näsan kan bara duga till grisfoder
och att lukta sig till god mat.


Gör mig ganska nöjd och glad över min näsa.

Men jag tror inte att den bilden passar in i 
rasbiologiska institutets register.




För inte vill de väl visa någon som är nöjd och glad
trots brunögdhet och så med den där karaktäristiska näsan
som visar människoarten
 som har bökat i jorden sedan människans begynnelse.

Fotnot: 
Rasbiologiska institutet grundades 1922 och upphördes 1958. 
Verksamheten knöts då till universitet
där de rasbiologiska registrena nu förvaras i dess bibliotek.

torsdag 11 februari 2016

Tröstas av ingen ordning




Det är ingen ordning på mina papper
tröstar jag mig med att tänka,
när jag just inte har någon ordning på mina papper.


Tröst?

Jo, för att det var vad 
Bodil Malmström 
inte hade
och vad blev det av det?



Ett hjärta som slog och gav ordning på orden
när allt annat var i oordning för människan på jorden.


Det här är hjärtat


Knytnäven i bröstet
Dånet som i en domkyrka därinne
Ett slag framåt och två tillbaks
Två tredjedelar för ljudligt
För hårt

Det är det som är döden
Det att du aldrig svarar igen
Men att förstå det



Lustigt att bli tröstad av någon annans oordning.
Men är jag lik henne i det sämsta
så kanske jag också har chans att vara lik i det bästa,
att få orden ringla som en flod på våren.




Nä det gör ingenting
 att det ingen ordning är på mina papper. 
Det ger fortfarande tröst
nu när Bodil Malmström inte är med oss på jorden.


tisdag 9 februari 2016

Mellan varven

Matt,


men jag har lite energi mellan varven.


Gör att jag glömmer bort att jag faktiskt är sjuk
och orkar ingenting.
Förutom att instagram´a,
mellan varven.




onsdag 3 februari 2016

"Gött" med raggning på nätet.

Kan inte låta bli att försöka ragga på nätet
med en riktig raggarbild.


Gör min självbild mest rättvis
med att inte visa upp fläsket.


Men det finns ju där.


Gör mig komplett
tillsammans med mina söt-sura lingon
som också kan vara jag.



 Men förresten...
varför skulle jag bjuda ut mig?

Lika bra att avsluta den här raggningen.


Ville bara pigga upp tiden i köket 
eftersom det inte är roligare än vad man gör sig.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...