En riktig satmara
kanske man inte vet att man är
förrän man hör sig själv skratta riktigt gott.
Förstår att det är just satmaran i mig som släpper ut
skrattet när jag ser konstnärens namn på denna teckning.
En ung Edvard Munch.
Inget ovanligt motiv för en konstnär,
en naken kvinna i en naken mans famn.
Inget att skratta åt
men vet man vad som följde efter.
Just det,
en av världens mest kända målningar,
Skriet eller som på norska heter Skrik.
En fantastisk tavla som konstnären
skapade efter att han kommit i kontakt med människans alla bottnar (min tolkning),
men som min hjärna gör om till:
Tavlan som han målade efter att lärt känna kvinnan på riktigt.
Därför skrattar jag,
när jag ser Edvard Munch´s "the kiss" när jag går på Waldemars udde
och ser på prins Eugens konstsamling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar