Orättvisa föder ilska
oavsett om man är pojke eller tjej.
Men följderna för orättvisa
är inte alls lika.
Tjejerna målar stolar rosa,
går med plakat och skrålar:
Lika lön oavsett om det är vård eller teknik,
snippa eller en spik!
Sedan sätter de sig vid datorn och bloggar
för att slå så hårt de kan
och gör allt vad de kan för att få in en knock out
… men med orden.
Eller så tar de fram stickorna,
ett annat vapen,
men det används till att sticka
vantar med,
vantar som visar att handen är knuten till kamp.
http://ob.stin.at/category/stickning/
Killarna väljer inte samma strategi.
De går ut i mörkret och misshandlar medmänniskor som inte vill slå,
skriker att de vill ha respekt och tror att det är det de når,
när de hugger de rosa stolarna i flis
och i värsta fall åker ned för att mörda under täcknamnet IS.
Allt detta händer medan vi säger:
Det är uppväxtmiljön som formar barnen
vad man tycker är typiskt killigt
och vad som ska vara typisk tjej.
Men varför slår killen som är uppväxt hos en ensam mamma,
hon som aldrig slår?
Är det något mer som finns hos killen än en ynka Y-kromosom?
För om det inte är Y´t som styr slagets innehåll,
så måste det väl vara så
att det även är mammans orättvisa han vill nå
då han slår och slår och slår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar