Över styr

Man styr inte över livet

inser jag när jag tappar styrförmågan och styr ned genom klöverbädden mot åkern.

Gör inget för man kan ju alltid styra sina tankar.

Men mina tankar kan jag inte heller styra.

Vad har jag kvar?

Att se mening med att jag står just här.

Trampar hem.

Kom just på meningen med att jag står där jag står.

Göra något annat än att fundera över min oförmåga att styra livet.

Så jag bakar bröd.

Allt har sitt pris

Det sägs att allt har sitt pris. Så det är väl därför det kostar på när man INTE väljer att lägga tid och kraft på hushållet utan på jobb (och blogg).

Det finns ingen mat får jag höra, så därför lämnar jag ICA kortet och en liten inköpslista på bordet innan jag åker i väg till jobbet.

Känns bra att jag nu har så stora barn att de själva kan fylla på kylskåpet,

 när det nu inte finns någonting alls att äta hemma som de själva säger.

Kommer hem sent på kvällen och undrar förstås vad som har handlats.

-Vi köpte pizza och glass men brödet glömde vi.

Som sagt: Allt har sitt pris 

och

Man lär sig av sina misstag

Inser att jag och mina söner inte pratar samma språk. Trodde visst i min enfald att 12 och 14 år tillsammans med mamma skulle räcka för att förstå mammas språk, det kvinnliga. Det är tydligt att de är på väg att bli män och behöver tydliga instruktioner för att förstå (eller så är de bara typiska tonåringar) tänker jag när jag åker hemifrån mot affären, eftersom det

 inte finns någonting alls att äta hemma.

Sjunger Jonas Gardells "begravningssång" till mig själv

Mitt enda liv, det enda liv som jag haft 

sjunger jag för min son när han övertalat mig att följa med på en båttur.

Och så plötsligt kommer han på att jag ska köra båten.

Får de viktigaste instruktionerna:

Här är dödmansgreppet och här är gasen

och så kör man BEHÄRSKAT.

Å vad jag gillar min båtskolelärare <3

och då kanske mest för att han tror att jag också kan bli 

vild,obehärskad och farlig 

när jag får tag i reglaget till gasen.

Tant i Tant Koftas kofta

Måste testa om jag har kommit in i tantåldern, 

så jag sätter i gång och stickar provlapp från Tant Koftas beskrivning: Kofta uppifrån och ned.

Går inget bra.

Så jag bestämmer mig för att jag är väl ingen tant. 

Men

 så tänker jag att lyckas andra så ska väl jag. Ser nämligen väldigt roligt ut att vara just tant.

Får hjälp och helt plötsligt har jag provlappen rätt och färdig.

Är äntligen på väg att sticka en kofta uppifrån och ned dvs Tant Koftas kofta.

Tittar på fotot och ser att det finns hopp.

Jag håller på att bli tant.

Jag är en stenbock

Ibland läser jag tidningen väldigt noga,

i alla fall vissa delar.

Börjar läsa om arbetet i horoskopet.

Du börjar se ljuset i tunneln och snart har du gjort din plikt.

Hur ska man tolka detta om man jobbar som sjuksköterska på en palliativ vårdavdelning? 

Ser ut som vi bedriver aktiv dödshjälp. 

Det gör vi inte.

Eller menar den okände astrologen att vi ska följa med patienten till den andra sidan?

Det är det enda "ljuset i tunneln" som jag känner till.

Fortsätter med rubriken kärlek. Kanske att jag kan förstå kärleken bättre än arbetet?

Lyssna ordentligt på din partner så att du inte missar något viktigt.

Hm, frågar min partner om det är något viktigt som han har sagt och som jag har missat.

Men så kommer jag på att han också är stenbock. Det kanske är han som inte har lyssnat på mig när jag har haft något viktigt att säga. 

Precis så är det och jag kan konstatera att horoskopet stämde till stor del även den här veckan.

Ur "tillfällen att njuta en liten smula"

Här är jag på väg,

till bad i sjön och receptet på krusbärspaj.

Smulpaj med krusbär

(eller vinbär eller äpplen eller... )

Smulor:

175 g smör

3 dl mjöl

4 ½ dl havregryn

1 ½dl socker

2 tsk bakpulver

3/4 dl sirap

Fyllning:

300 g krusbär

150 g socker

2 msk potatismjöl

Använd rumsvarmt smör. Blanda till en smulig deg.

Blanda bären med socker och potatismjöl. Lägg bären i botten. Lägg på "smulorna"

Grädda i 175 grader, mitt i ugnen, 15-20 minuter.

Receptet kommer från boken: Tillfällen att njuta en liten smula av Therese Wikström

och som ni ser så är det precis vad vi gör,

njuter en liten smula.

Det jag inte får visa

Skulle vilja visa hela världen vad som gör en bra dag när man jobbar som sjuksköterska.

Men det får jag inte.

Inte ett enda uppdrag får jag visa.

Så jag visar vad som gör en bra dag då jag är ledig.

Ett annat slags uppdrag som förhoppningsvis slutar med något gott.

Måste betyda att jag har samma mål oavsett om jag är på jobbet eller hemma.

Och här skulle förstås receptet stå, men det gör det inte.

Vill ändå visa lite av mitt jobb,

nämligen att det inte är förutsägbart. 

Men jag kan använda samma replik här som där:

- Jag kommer tillbaka

... med receptet.

Slut 

men smaken finns kvar av jordgubb

och varm krusbär.

Inte svårare än så här:

Rör ihop smält smör och socker i en kastrull.

Häll i dina krusbär och rör

tills det liknar kolasmet.

Ta i dina jordgubbar precis före du serverar dig själv 

eller någon liknande

(ex. dotter eller vän).

Vad JAG pratar om när jag pratar om löpning

Har själv svårt att förstå att av alla bibliotekets böcker så väljer jag den här:

Har jag svårt att tro på mig själv när jag säger att min kropp inte är gjord för att springa.

Eller är jag som många andra,

önskar kunna göra det jag inte kan.

Outgrundliga är Herrens vägar så jag läser 

eftersom jag är en sån som tror,

tror på att det finns en mening med att jag nu sitter med 

Haruki Murakami´s bok.

Det är vad jag kan prata om när jag pratar om löpning.