Jag skulle verkligen vilja ta dem i örat,
alla mina ....
söner.
Som inte förstår hur mycket som ligger bakom
koppar i rad
och ett gömt eluttag.
Men jag får väl vara tacksam att tråget fick stå kvar,
så länge jag fotade bänken.
Sedan drogs den bort till hörnet.
Förstår väl vem som helst utom jag då,
att livet ska vara praktiskt.
Rak fram utan hinder
när telefoner och padda ska laddas.
Och medan laddare tar plats och förstör min köksbänks vy
(tänker inte fotografera eländet)
så tar jag ändå tag i ett öra.
ett av dem alla för att
ta mig en kaffe
och tänka på den tid som varit.
Alla mina stunder där jag tagit dem
en och en i örat
och njutit av en stilla stund.
Oh vad fiiint! / Helen
SvaraRadera