Ingen integration här inte!

Integration krävs för att motverka vi och dem.

Så viktigt att vi har en speciell politik för detta,

integrationspolitik.

Men vad upptäcker jag när jag kommer till affären

för att köpa kryddan Vegeta?

Tyvärr rena rama diskrimineringen,

vilket gör att jag inte hittar kryddan

i de första tre affärerna.

-Ta vanlig svensk grillkrydda. Det går också bra, säger kamraterna på jobbet.

Gör jag inte!

Jag ska ju laga ris på typ syriansk-serbisk-bosnisk-orientaliskt vis.

Och varför hittar jag inte kryddan?

Därför att jag inte hade en aning att integrationen inte gäller kryddorna i affären.

Vad är det för skillnad på kryddor och kryddor?

Vad jag vet finns det väl inga kryddor som är uppvuxna i Sverige?

Invandrade eller importerade hela bunten.

Men här utövar man diskriminering.

Därför står kryddan Vegeta på sin egna avdelning,

avdelningen för icke svenskar.

Men till slut  hittar jag den!

Men sedan måste jag få hjälp.

Inte lätt att lära sig göra ris på ett nytt sätt.

-Du gör så här!

BOSNISK VEGETA-RIS

Hög temperatur på plattan

Smält ca 50 gram margarin och ca 2 msk rapsolja tillsammans.

Skölj jasminriset, 3 koppar

Häll i 

Blanda i vegetakryddan, 2 skedar

Häl i varmt kranvatten, 4 1/2 koppar

(1,5 kopp vatten till 1 kopp ris)

Rör om

Lägg på locket

När det kokar stäng av plattan

(lyft aldrig på locket)

Ca 20 min

Rör om/Lufta

Sedan njuter vi av maten

på avdelningens röda tallrikar.

Gör avgränsningen tydlig mellan bord och tallrik,

vilket krävs om man har en demenssjukdom.

Tack Hayat!

Större än man nånsin tror

Har länge trott att HM inte är något för mig och min kropp.

Jag är för stor 

eller

så är deras kläder för små.

Passar aldrig,

tills jag kom på att jag skulle fota mig utanför provhytten

(stora kroppar blir ännu större i små rum)

och att jag skulle hoppa

(tjocka kroppar blir smala kroppar i rörelse).

Sedan kunde jag titta på min bild 

och se om kläderna satt snyggt på mig.

En bild ljuger ju aldrig har jag hört.

Ser en helt fantastisk kropp.

Kan ju hoppa så högt att jag slår huvudet i taget.

Klart att jag köper dem här kläderna
som kan få mig att hoppa.

Fotnot: Fotograf Vilawan Hertzman

Att bli tagen i örat

Jag skulle verkligen vilja ta dem i örat,

alla mina ....

söner.

Som inte förstår hur mycket som ligger bakom

koppar i rad

och ett gömt eluttag.

Men jag får väl vara tacksam att tråget fick stå kvar,

så länge jag fotade bänken.

Sedan drogs den bort till hörnet.

Förstår väl vem som helst utom jag då,

att livet ska vara praktiskt.

Rak fram utan hinder

när telefoner och padda ska laddas.

Och medan laddare tar plats och förstör min köksbänks vy

(tänker inte fotografera eländet)

så tar jag ändå tag i ett öra.

ett av dem alla för att

ta mig en kaffe

och tänka på den tid som varit.

Alla mina stunder där jag tagit dem

en och en i örat

och njutit av en stilla stund.

Det osynliga och oskrivna på sociala medier

Det handlar om regler, 

vilka naturligtvis ska följas

för annars....

Ja då kanske man inte får några följare, 

vilket naturligtvis är trevligt att ha på instagram.

Man ska max lägga upp en bild per dag

får jag till mig av en av mina följare

(som förmodligen vill se vad morsan hittar på i dag).

En regel som jag inte har sett,

men den finns säkert,

 även om den inte ens finns nedskriven.

Tur att det finns bloggar.

Där finns inga max-bilder-regler,

vad jag vet.

Om i fall att, så bryr jag mig inte.

 

 

Nä, jag är inte bitter

Nä jag är inte bitter, 

jag är bara så tacksam att min morgontidning står fast

vid gamla traditioner och värderingar,

som sig bör av en tidning grundad 1758.

Precis nu som då har en kvinna ingenting på ledaren att göra.

För en kvinna kan inte 

analyser, reflektera och argumentera 

händelser som sker,

i alla fall inte från ett manligt perspektiv

och det är ju till största delen männen som styr världen.

Så varför ska ledarsidan (och andra sidor också) bestå 

av någonting annat än 100% man?

Tänker förmodligen fel för matematiskt 

dvs om man räknar olika sorter kromosomer i mannen

så består de ju av 50 % x- och 50% y-kromosomer,

så det kvinnliga är faktiskt representerad till 50% 

även om det är via en könscell.

Det finns även en annan aspekt utanför kompetensen.

Den att kunna något viktigt 

och att förmedla ett politiskt- ekonomiskt- socialt och etiskt tankesätt.

Man måste kunna se bestämd ut på bild.

Visa att JAG har ordet. (ord är makt).

Kvinnor kan inte se bestämda ut,

bara bittra när de försöker.

Hjälper inte att de säger:

-Nä jag är inte bitter.

Bättre då att de får visa sin personlighet

och skriva om det som de är bäst på,

vilket inte är ämnen som ska stå på ledarsidan.

Men vi ska inte ha några krig.

Kan finnas risk för bitterhet hos förloraren 

när vi är framme vid krigsslutet.

Låt oss ta bort manlig eller kvinnlig skribent.

Låt oss kalla dem HEN.

Betäckningen som inte talar kön.

Något som vi har lärt oss av alla som har 

(och inte har)

läst genusvetenskap på universitetet.

Använder vi av oss hen så har vi tagit bort problemet.

Och Edvard kan fortsätta skriva,

för det gör han väldigt bra.

Han kan inte förändra att han är född till pojke

och kanske inte ens sitt foto

(stå så här, inte le, se lite manlig vuxen ut

annars passar du inte in som ledaren)?

Så kalla männen hen så slipper vi problemet,

att bemöta alla bitterfittor.

Det som jag inte är.

Nä, jag är inte bitter,

men jag kanske väljer bort tidning en dag.

Fotnot: Jag TYCKER att Edvard Hollertz skriver bra. Nyfiken på vad han skriver varje dag

och jag har sett foton där han sett öppen och glad ut. Bara synd att han dåliga rådgivare på jobbet.

De som väljer hur han ska presenteras.