Ökar hjärnkapaciteten med virkning (i stället för löpning)

Vill inte att någon ska säga att jag inte försökte

stimulera och utveckla hjärnan med hjälp av träning.

Inte med löpning som sägs öka nybildningen av neuron och kopplingar mellan hjärncellerna utan med virkning.

Tro det om ni vill, men det har visat sig att även virkbeskrivningar stimulerar hjärnan till nyproduktion av celler.

Och för att göra det ännu mer attraktivt så kan jag lägga till att kopplingarna mellan hjärnhalvorna blir starkare av det meditativa arbetet som stickning och virkning är och
... skjuter fram demensen.

 För att bli riktigt smart virkar jag naturligtvis efter en beskrivning skriven på engelska från boken:
Crochet motifs av Edie Eckman

Riktigt känner hur det knakar i hjärnan av tillväxt.
Tills jag kommer på att jag sitter och fuskar. Till varje beskrivning finns nämligen ett diagram som visar precis var virknålen ska ned (och så ropar jag på min dotter och ber att hon kontrollerar att jag gör rätt).

Hur många extra hjärnceller får man genom fusk?

Kanske inga, men endorfinduschen kommer i alla fall när jag har presterat alla cirklar,

 precis som efter ett löpningspass (har läst att det är så).

Och jag konstaterar att vägen till hjärnans "fuskcentrum" har jag verkligen jobbat upp. Den verkar vara rena motorvägen, eftersom jag nu fuskar fortare än jag tänker.

 Men nu ska hjärnan få vila,

eller kanske inte.

Måste komma på vad jag ska göra av alla "crochets cirkles"

Det ÄR skillnad på orden tur och skicklighet

Vi spelar minigolf tycker mina söner och jag måste förstås fråga om de kommer ihåg hur det slutade sist vi spelade.

"Vi kanske har mognat på tre år även om du inte har gjort det"

blir svaret.

Så vi spelar minigolf.

Och den här gången är det ingen som bryter ihop när den andre får en spik och ingen springer iväg när mamman säger:

"Vilken tur!"

i stället för: 

"Vilken skicklighet".

Men jag har inte mognat på tre år:

"Ta kort på mig och lägg skärpan på bollen" 

säger jag när jag är den ende som får den i nät.

Och hur gick det?

Mamman kom sist

och ingen blev ledsen för det,

 eftersom mamman hade lärt sig att det är skillnad på tur och skicklighet 

och att man inte kan slänga ur sig orden hur som helst.

Men skickligt var det att inte lyckas vinna och kanske även tur.

Hundratals miljoner kan väl inte göra fel medan jag äter bästa rätten?

I dag inleds Ramadan,

 inte äta och dricka från soluppgång till solnedgång.

Det tänker jag på när solen står som högst på himlen 

och jag dukar för den godaste potatis salladen.

 Inser att jag inte klarar att göra som hundratals miljoner andra,

att avstå från mat

Men lite solidaritet kan jag visa (ingår också i ramadan).

 Här är receptet

för den här salladen är lika god  på natten mellan skymning och gryning,

 då det är tillåtet att äta.

Monika Ahlbergs potatissallad 

med jordgubbar och sockerärtor

Ingredienser:

1.5 kg  färskpotatis

1 stor röd lök

1 näve sockerärtor

1 liter jordgubbar

1 kruka basilika eller krasse

Dressing:

1 dl rapsolja

1 st. citron, rivet skal och 2 msk saft

salt och peppar

Daugava har jag sett förr

Daugava?

Den här floden känner jag igen, men var har jag sett den frågar jag mina barn när vi går bredvid floden Daugava i Riga.

Just då går det upp för mig att jag verkligen har dåligt minne. 

Kommer ihåg namnet mot svart botten men var har jag sett floden?

Inte har jag varit här tidigare och inte tror jag att jag har levt ett tidigare liv i Lettland (eller i Livia) varken då Riga var polskt, svenskt, tyskt, rysk, ockuperat eller som ett fritt land.

Men så kommer jag ihåg.

Lars Winnerbäcks skiva

Och jag vet också nu vad som bekymrar Sara Wehn.

Flädersaft, precis som ett årgångsvin

Gissa saften!

Ja alldeles rätt 

men att gissa smaken blir lite svårare eftersom den varierar från år till år.

De stora upptäckterna kommer fram efter misstag.

Så också hemma hos mig.

Glömde ha i citronsyran förra året då jag gjorde saft. 

Efter två dagar eller om det var tre kom jag på misstaget och slängde i citronsyran med förhoppning om att ingen skulle upptäcka det.

Men det upptäcktes, 

för vad hade jag gjort med saften, den var ju mycket godare i år.

Så i år bestämdes det att citronsyran skulle i två dagar senare för att få samma smak som förra årets årgång.

 Men då inträffar det oväntade...

jag blir lite trött och låter saften stå ytterligare ett dygn. 

Så nu är det ytterligare en variation av flädersaftssmak. 

Men inte nog med det,

jag har lärt mig att fläderblommorna ska plockas i solsken för bästa saftsmaken. 

För att spetsa till det ytterligare så var det visst en släng av åska plockardagen.

Allt för att försvåra till nästa år.

Och så var det kanske ytterligare en sak.

Det var inte jag som gjorde saften i år,

det var min dotter.

Fotnot: Genvägg till receptet från förra året:

http://baralillaja.blogspot.se/2012_06_01_archive.html

En ledare kräver sin man, i alla fall på Norrköpings Tidningar

Jag känner att det sakta börjar krypa på mig den där känslan som kan kallas frustration. Från ett dovt morrande har jag snart samlat ihop till en hes kraxande utandning (har fortfarande lunginflammation)

Året är 2013 och månaden är juli och Norrköpings Tidningar har ännu en gång utökat sin ledarredaktion med en man.

Har förstått att ledarsidan har den uppgiften att visa vad tidningen tycker och då bör man visa med hela handen, vilket verkar kräva sin man.

Men visst släpper man fram kvinnorna i tidningen också. 

Redan på sidan tre hittar vi Anna Elvin i ett litet kåseri

För det är där kvinnorna hör hemma, i kåserierna och i bilagorna (Paus). Det är kvinnorna som skriver så att läsarna fångas kvar, fortsätter att förnya prenumerationerna och mår bra. För fortfarande är det så att det är kvinnornas uppgift att se till att alla mår bra medan mannen pekar med hela handen och säger: 

Det här tycker jag!

Eller har jag läst tidningen fel även i dag?

Det gör underbart gott

Ibland är det en njutning att vara sjuk och inte få gå på kalas.

Njutningen kommer sedan de övriga i familjen kommer hem och man får kakbuffé-bordet beskrivet, vem som bakat vad och vad som var det bästa.

Sedan gör man det bästa:

skivade jordgubbar blandat med strösocker och limesaft som sedan får stå några timmar.

Underbart gott,

men det gör också  underbart gott att födelsedagsbarnet tänker på bara lilla ja och skickar med en kakbox hem.

Får smaka på alla smaker som blivit beskrivna.

Gott!

Diskar största disken

Lunginflammation,

men när jag sover så drömmer jag att jag är frisk och stark.

Står och diskar största disken.

Vaknar kraftlös

och ställer frågan till mig själv:

Vad vill jag lägga den lilla kraft jag har på i dag?

Svaret gör att jag förstår att jag faktiskt ÄR sjuk.

Jag vill orka diska

och plocka blommor.

Det förpliktigar

Det förpliktigar att vara ättling till vikingar. 

Då är ett av alla måsten att ta en tur till Riga för att se vad man kan plundra. 

Men

så kommer jag på att vi bär med oss mer än en historia,

Riga har ju varit svenska rikets största och viktigaste handelsstad en gång i tiden.

Ingången till staden var svensk porten förstås.

(Kung Gustav Adolf krigade med Polen från år 1600, 1621 tog han staden och gjorde den till svensk. 1710 kom Peter den store och gjorde staden rysk)

 Bäst att inte smutsa ned historien mer, utan visa att vi kan föra oss.

Nu ska vi handla. 

Men var?

Kanske att vi börjar närma oss?

Bra att det finns fler språk än det skrivna, 

för den som är analfabet på lettiska.

Glad

att ha fyndat garn!